recamar

< ital ricamare
  1. v t Bordar en relevo con fío de ouro, prata ou seda.
Verbo: recamar
Forma verbal: Infinitivo

Indicativo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamo

recamas

recama

recamamos

recamades

recaman

Copretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamaba

recamabas

recamaba

recamabamos

recamabades

recamaban

Pretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamei

recamaches

recamou

recamamos

recamastes

recamaron

Antepretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamara

recamaras

recamara

recamaramos

recamarades

recamaran

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamarei

recamarás

recamará

recamaremos

recamaredes

recamarán

Pospretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamaría

recamarías

recamaría

recamariamos

recamariades

recamarían

Subxuntivo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recame

recames

recame

recamemos

recamedes

recamen

Imperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamase

recamases

recamase

recamasemos

recamasedes

recamasen

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamar

recamares

recamar

recamarmos

recamardes

recamaren

Imperativo

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

-

recama

-

-

recamade

-

Formas nominais

Infinitivo conxugado

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

recamar

recamares

recamar

recamarmos

recamardes

recamaren

Xerundio

recamando

Participio

recamado

recamada

recamados

recamadas