descarbonatar

< des- + carbonatar
  1. v t Quitar dun corpo os ións de carbonato e bicarbonato.
Verbo: descarbonatar
Forma verbal: Infinitivo

Indicativo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonato

descarbonatas

descarbonata

descarbonatamos

descarbonatades

descarbonatan

Copretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonataba

descarbonatabas

descarbonataba

descarbonatabamos

descarbonatabades

descarbonataban

Pretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatei

descarbonataches

descarbonatou

descarbonatamos

descarbonatastes

descarbonataron

Antepretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatara

descarbonataras

descarbonatara

descarbonataramos

descarbonatarades

descarbonataran

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatarei

descarbonatarás

descarbonatará

descarbonataremos

descarbonataredes

descarbonatarán

Pospretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonataría

descarbonatarías

descarbonataría

descarbonatariamos

descarbonatariades

descarbonatarían

Subxuntivo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonate

descarbonates

descarbonate

descarbonatemos

descarbonatedes

descarbonaten

Imperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatase

descarbonatases

descarbonatase

descarbonatasemos

descarbonatasedes

descarbonatasen

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatar

descarbonatares

descarbonatar

descarbonatarmos

descarbonatardes

descarbonataren

Imperativo

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

-

descarbonata

-

-

descarbonatade

-

Formas nominais

Infinitivo conxugado

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

descarbonatar

descarbonatares

descarbonatar

descarbonatarmos

descarbonatardes

descarbonataren

Xerundio

descarbonatando

Participio

descarbonatado

descarbonatada

descarbonatados

descarbonatadas