deflagrar

< lat deflagrāre
  1. v t Producir unha deflagración.
  2. v i Arder unha substancia polo procedemento da deflagración.

Citas

  • A mecha deflagrou o cartucho de pólvora
  • O composto químico deflagrou en cuestión de segundos
Verbo: deflagrar
Forma verbal: Infinitivo

Indicativo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagro

deflagras

deflagra

deflagramos

deflagrades

deflagran

Copretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagraba

deflagrabas

deflagraba

deflagrabamos

deflagrabades

deflagraban

Pretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrei

deflagraches

deflagrou

deflagramos

deflagrastes

deflagraron

Antepretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrara

deflagraras

deflagrara

deflagraramos

deflagrarades

deflagraran

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrarei

deflagrarás

deflagrará

deflagraremos

deflagraredes

deflagrarán

Pospretérito

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagraría

deflagrarías

deflagraría

deflagrariamos

deflagrariades

deflagrarían

Subxuntivo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagre

deflagres

deflagre

deflagremos

deflagredes

deflagren

Imperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrase

deflagrases

deflagrase

deflagrasemos

deflagrasedes

deflagrasen

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrar

deflagrares

deflagrar

deflagrarmos

deflagrardes

deflagraren

Imperativo

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

-

deflagra

-

-

deflagrade

-

Formas nominais

Infinitivo conxugado

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

deflagrar

deflagrares

deflagrar

deflagrarmos

deflagrardes

deflagraren

Xerundio

deflagrando

Participio

deflagrado

deflagrada

deflagrados

deflagradas