telefonar

< teléfono
  1. v t Comunicar algo por teléfono.
  2. v i Chamar a algúen por teléfono.

Citas

  • Telefonoume as malas noticias
  • Telefonoume onte pola tarde
Verbo: telefonar
Forma verbal: Infinitivo

Indicativo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefono

telefonas

telefona

telefonamos

telefonades

telefonan

Pretérito imperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonaba

telefonabas

telefonaba

telefonabamos

telefonabades

telefonaban

Pretérito perfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonei

telefonaches

telefonou

telefonamos

telefonastes

telefonaron

Pretérito pluscuamperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonara

telefonaras

telefonara

telefonaramos

telefonarades

telefonaran

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonarei

telefonarás

telefonará

telefonaremos

telefonaredes

telefonarán

Condicional

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonaría

telefonarías

telefonaría

telefonariamos

telefonariades

telefonarían

Subjuntivo

Presente

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefone

telefones

telefone

telefonemos

telefonedes

telefonen

Imperfecto

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonase

telefonases

telefonase

telefonasemos

telefonasedes

telefonasen

Futuro

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonar

telefonares

telefonar

telefonarmos

telefonardes

telefonaren

Imperativo

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

-

telefona

-

-

telefonade

-

Formas nominales

Infinitivo conjugado

Eu

Ti

El/Ela

Nós

Vós

Eles/Elas

telefonar

telefonares

telefonar

telefonarmos

telefonardes

telefonaren

Gerundio

telefonando

Participio

telefonado

telefonada

telefonados

telefonadas